anna

Nu ska jag ägna mig åt läsa lite tidning, fortsätta med en del planeringar som jag har, tja jordgubbarna dom var riktigt söta och goda så dom slukades i innan detta inlägget ;)

Har märkt hur förbannat lätt det är att bara sitta och avundas alla andra som verkar ha de underbart, lever livet, sprider sina vingar medan man själv bara sitter framför en skärm och glor och beklagar sig..

Man tror så lte om sig i sånna stunder, alla andra kan, alla andra gör och alla andra hiiit och  diiit men nu får det fan vara ett slut på all jävla självömkan om jag inte ska sluta upp på ett hem någonstans med små råttor till husdjur och hår som ser ut som jag satt fingret någonstans där man inte vill och gungar fram och tillbaka och nynnar "hipp hurra här kommer bumbibjörnarna!"..

Ne inget mål direkt jag strävar efter så nu får jag ta mig i kragen och dra mig upp på benen igen, jag får vara mitt eget mirakel.

JAG KAN OCH JAG SKA!!

Nu har både denna blogg och jag tagit en alltför lång paus, denna konstana pendling mellan arbete och arbetslös tar på krafterna, det känns som man sitter på tåget och väntar på sin hållplats men den kommer aldrig.

Men jag kan inte sitta och vänta på att livet ska leva mig, det är ju jag som ska leva livet så det kanske är dags och gå av tåget och upptäcka en annan väg hem?

Så jag kanske ska våga trycka på play och se vad det bär hän..

Igår ville jag inget annat än bara ligga kvar i sängen och dra täcket över mig och jag skulle lyssna för det kändes från det att gick upp så var dagen emot mig.

Alla möjliga ringde som vanligt i tid och fråga om jag kunde jobba samtidigt som packåsnan jag skulle ner mot bussen! GREAT, efter mycket om och men och en väldigt flåsande jag tog jag mig ner till bussen.

In mot stan och vidare mot lerum där jag skulle jobba. På vägen kom jag på att lunchen står kvar i kylen på kontot vävs det för fullt av spindlar och min stackars mage ekar.

Inte nog med det så var det ingen som verka veta om att jag ens skulle dema där och det var för lite saker beställt etc ja det var inte lätt för någon av oss vill jag lova. Och människor fanns det för fullt!  Minutrana kändes som timmar och när klockan var slagen och jag stod på station på väg hem igen kändes det som jag vart där en vecka.
Så man kan ju se hur bra jag kände det.

Väl hemma blev det genast mycket bättre med tacos och fredagsmys samt lite ompyssling till mina kära fötter, naglar och hår :)

Sen somna till tv i prinsens armar kan jag säga var ett kanon slut på en övrig hemsk dag <3

Helgen springer verkligen förbi i alla fall när man njuter som mest av den!

Valborg vilket jag inte riktigt förstår vad man firar egentligen firade jag i alla fall med jobb ute i sisjön, sen var inte vädret hej dundrans heller så jag och käre sambon beslöt oss för att kidnappa kusin vitamin annika :) Som blev vår första stopp på hemresan efter bolaget så klart ;)

Eftersom det fattades föda i magen så kurrade allas våra magar och vi blev som zombies gentemot varann tills vi fick tryckt i oss donkens specialare och recept till gasiga magar.

Sen åkte vi hemåt för att koppla av med spel, alkohol och massa tjöt! :) Lovely! en lugn härlig valborg så att säga.

Som jag sagt tidigare i ett annat inlägg att vi har en del imsar i huset som gärna kryper fram när det passar som värst. Så när vi äntligen skulle krypa till kojs och förebrede ser vi imse klättra på vägen, både jag och annika skriker som vi tappat handuken i simhallen i en folkmassa så jarmo kommer ut och undrar vad som försigår och visst ser även han att imse kommit tillbaka, back from the dead.
Så när vi skickat tillbaka honom och gör ett nytt försök så ser vi minnsann en till imse som vi trodde levde men till vår förvånelse redan krypit tillbaka, om han stelnat till av våra sanna jag eller skrik är något vi får undra men även  han fick anslutna till sina stupade kamrater!

Sen resten av helgen har vart nästintill lika lugn, med umgåtts med mina söta syskonbarn och min familj (barnvakt) sen träffat en kompis o planerat bus och sen middag hos svärmor.

xoxoxoxoox anna panna and the imse