anna

Har märkt hur förbannat lätt det är att bara sitta och avundas alla andra som verkar ha de underbart, lever livet, sprider sina vingar medan man själv bara sitter framför en skärm och glor och beklagar sig..

Man tror så lte om sig i sånna stunder, alla andra kan, alla andra gör och alla andra hiiit och  diiit men nu får det fan vara ett slut på all jävla självömkan om jag inte ska sluta upp på ett hem någonstans med små råttor till husdjur och hår som ser ut som jag satt fingret någonstans där man inte vill och gungar fram och tillbaka och nynnar "hipp hurra här kommer bumbibjörnarna!"..

Ne inget mål direkt jag strävar efter så nu får jag ta mig i kragen och dra mig upp på benen igen, jag får vara mitt eget mirakel.

JAG KAN OCH JAG SKA!!