anna

Igår ville jag inget annat än bara ligga kvar i sängen och dra täcket över mig och jag skulle lyssna för det kändes från det att gick upp så var dagen emot mig.

Alla möjliga ringde som vanligt i tid och fråga om jag kunde jobba samtidigt som packåsnan jag skulle ner mot bussen! GREAT, efter mycket om och men och en väldigt flåsande jag tog jag mig ner till bussen.

In mot stan och vidare mot lerum där jag skulle jobba. På vägen kom jag på att lunchen står kvar i kylen på kontot vävs det för fullt av spindlar och min stackars mage ekar.

Inte nog med det så var det ingen som verka veta om att jag ens skulle dema där och det var för lite saker beställt etc ja det var inte lätt för någon av oss vill jag lova. Och människor fanns det för fullt!  Minutrana kändes som timmar och när klockan var slagen och jag stod på station på väg hem igen kändes det som jag vart där en vecka.
Så man kan ju se hur bra jag kände det.

Väl hemma blev det genast mycket bättre med tacos och fredagsmys samt lite ompyssling till mina kära fötter, naglar och hår :)

Sen somna till tv i prinsens armar kan jag säga var ett kanon slut på en övrig hemsk dag <3