anna

En dag som bara känts bläääach i humöret. Haft en enorm rastlöshet i kroppen men samtidigt ingen direkt lust eller motivation att göra något. Lät dock inte detta drabba barnen eftersom dom är prio okej det va kanske inte fullt ös, några filmer och lite lego,tåg bygge samt sångstund så vart ju dom nöjda. Kände mig dock off.

 

Ångesten har legat i bakgrunden och hägrat,  känslan av att inte riktigt aktiverat barnen fick mig till botten så när jag såg mig i spegeln var det inte den där glada, snygga mamman ;)

 

skämt o sido men den där glada mamman va borta och tillbaka stirrade en trött, sliten och måttligt blank mamma tillbaka.

 

Vet inte om det beror på att jag har gjort för mycket det sista, för många tankar & bollar som snurrar eller de sömnlösa nätterna som hägrar eftersom en liten herre i huset börjat ta upp dessa igen.

 

Hur som haver framåt eftermiddagen fick jag nog av mig själv och klädde på mig och barnen så gick vi ut för lite bus i pulka backen med grannarna. Efter det blev det in till grannkompisarna för fika och lek.

 

Så lyckades vända lite på det och humöret är något bättre men känslan av något som tynger ligger kvar över bröstet. Men man kan inte alltid ligga på topp och en kan ju hoppas att morgondagen känns lättare.

 

Tjo fadder rittan rej!

 

Den nakna sanningen : trött och sliten med soppåsar under ögonen.