Hormoner.

Tänkte försöka skriva av mig lite för att se om de kan hjälpa.. Mina inneboende just nu d.v.s hormonerna är lite i uppror just nu som leder till att jag nu sitter med mungiporna upp & ner, känner mig allmänt tom.

Varför vet jag inte. Längtar så efter min prins men dagarna till hans ankomst är beräknad känns som en evighet bort, frågorna om huruvida allt kommer gå, kommer jag bli en bra mamma, kommer jag lyckas, kommer jag va värd hans kärlek? Och så de klassiska "tänk om" jag misslyckas etc.

Visst spelar andra orosmoment in också men inga jag gärna går in på här men viljan att göra alla stolt över mig allra helst min familj & son men rädslan för att inte uppnå är större och därav känner jag mig redan misslyckad innan jag ens fått chansen.

nä nu lämnar jag grubblerierna och försöka lokalisera John Blund!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback