anna

Har vart en mysig dag i lilla söta borås med min fina lotten och hennes andra hälft.

Och jag fick känna en spark eller två från mitt lilla gudbarn som nu befinner sig i lottens mage :D

Önskar dock den sparken kunde vart i mitt arsle eller något annat ställe så att jag kan vakna ur det här tillståndet som känns som ingenmansland..

Det nya året har knappt börjat och jag känner mig mer vilsen än någonsin. Känslan går inte beskriva men det känns mellan att knappt exisistera och bara tomhet. Det sägs att hoppet är det sista som lämnar en men som det känns nu tycks det övergivit mig helt.

Jag intalar mig om att fortsätta kämpa för att förr eller senare vänder det, men dessvärre har en del av mig redan gett upp och kämpar andan finns längre inte i sikte..

Vilsen, lost, förvirrad & confused... Tillståndet har många namn!