anna

Det är så mycket man borde va lycklig för nu, att saker och ting börjat röra på sig. Sakta men säkert.. Men ändå känns det som man sitter still på samma ställe på något vis..

Det jag vill mest nu är också just de jag kämpar med som mest men av något av det ja vill mest kan just bara jag inte göra så mycket åt när man är två om saken..

Smärtan av gamla minnen rivs upp när man tänker på hur mycket man vill och det går inte förtränga. Allra helst när man ser lyckliga människor i sin omgivning har sin innersta önskan, allra helst då blir man som mest påmind och hjärtat går sakta itu om och om igen..

Ja denna fredagskvällen blev inte riktigt som jag väntat mig men kan ju hoppas att morgondagen blir bättre. Vet i alla fall att jag ska kika på min systersons match och sen lite sällskap med syster och kusin därefter på kvällen blir det mys och räkor med min älskade sandra.

Just nu känns morgondagen långt ifrån..