anna

Det e fasen inte lätt att vara tjej idag, en utomstående som inte känner mig hade ju kunnat tro att jag slått ner männen med dom vita rockarna och rymt.

Enda dagen bubblar det eldlågor och man spyr galla medan andra dagar är man en rosa fluffig liten gris med vingar och svävar på moln..

Vill inte bara tro att det ska vara så här, att allt bara går om en och man själv står still på paus knappen och ser allt spelar om en, när ska man ta tag och faktiskt leva det liv man fått? Och var börjar man om man tappat änden på tråden?

Mitt humör kan enkelt beskrivas som en jojo just nu lika fort som den rullas ner hissas den krångligt och jobbigt men fort upp igen..

Tur är ju i alla fall att har serier som vankas och som jag kan slänga till mitt lejongap till humör! :)

Jojo, säger då de!