anna

I natt tog det en stund för mig att somna eftersom det är oftast när man slappnar av som tankarna kommer in rullande på band..

Ett tag nu har jag känt en frustration, frustrerad över mig och hur jag mår titt som tätt.. Det känns som jag står fast och inte kommer loss. Så mycket ex min framtid med jarmo står just nu också på paus då vi inväntar att bli klar med huset och innan det händer det inget. Sen så vet jag inte vad ja vill med mitt liv, vad jag ska göra och hur jag ska ta mig vidare.

Det har känns ett tag att jag massa punkter som jag måste göra innan jag duger som person, vissa saker jag måste ha gjort eller klara av för att vara godkänd som flickvän/vän/syster och dotter. Känns som jag hela tiden strävar efter godkännande och vad jag än gör så kommer jag aldrig fram.

Men så kom jag framtill det att jag kan inte få dom godkänna mig om jag själv inte godkänner mig. Ingen annan kan älska mig förrän jag älskar mig själv.

Det är bara jag som kan ta mig upp, bara jag som kan vara den bästa mig och bara jag som kan älska mig för den jag är innan andra kan göra det.

Bara jag!