anna

Känns det som jag börjar få rättsida på mitt liv, få klarhet på saker som tidigare legat i gömmor..

Och varför jag inte insett tidigare hur underbart det är att träna vet jag inte men UNDERBART var det verkligen, visst jag säger inte att allt förändras över en enda gången men det är steget dit som gör det, att ta det där steget genom dörrarna, ta första ansträningen på maskinen och känna svettdroppen rinna..

För stunden visst är det jobbigt och man nästan kryper på bandet som en michellin gubbe på väg att sprängas men tar man över sig den barriären så bör det andra också flyta på.