I've got sunshine on a cloudy day

Jag har solsken var än jag går nånstans nu, det är så det känns iaf.
Har vinden äntligen vänt, blåser vinden där ute äntligen med mig?

Har jag lyckats hålla mig kvar i stormens öga, eller har stormen äntligen släppt taget om mig.

I vilket fall är trycket lättare och jag kan våga hoppas igen, hoppas på att det nu bara går framåt framöver. För jag vill inte tillbaka, jag vägrar!

Jag kan äntligen känna värmen från solen och se dess ljus leda mig tillbaka till vägen som jag gått vilse på.

Och jag tackar min älskade familj för all stöd, jag tackar min guda sända pojkvän Jarmo för att han alltid trott på det bättre, på att han fått mig hålla kvar i repet, för att jag fått luta mig på han när det va min tur att halta. Och jag tackar min kusin för hennes värmande ord och min käraste lotten för att hon alltid vart där.

TACK!

http://www.texasescapes.com/TexasPanhandleTowns/QuitaqueTexas/QuitaqueTexasSouthLightAtEndOfRailroadTunnel1106EBlackwell.jpg


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback