anna

Har under senaste tiden funderat över mina. Det är spännande man visste inte att man hade gränser innan man verkar att ådra börjar växa i tinningen och det är alltid någon  eller något som får fram denna ådran för att se hur långt man kan gå. det är inte något som har med en själv att göra utan man märker alltid sina gränser när någon annan prövar den.

Jag har faktiskt märkt att jag har olika gränser, det gäller barn och sedan när det gäller vuxna. Min gräns är ytterst begränsad när det gäller vuxna eller jämnåldriga som e retsamma eller idyl men när det gäller barn och lydnad pså har jag förvånadsvärt bredd gräns.

Vet, två konstiga knepiga inlägg irad men sådana funderingar jag hade för tillfället... ;)

Förövrigt så är det planering för fulla hugg som pågår i mitt huvud!