DÅLIGT
Ja uppdatering här och sen så blir jag något förbannad på människor ibland alltså man undrar ju emellanåt vad det finns för medmänniskor?
Den dåliga uppdatering beror på mycket, kurs på komeptenscentrum, massa tankar sen en del små jobb men först och främst har jag umgåtts mycket med min underbara familj. Man kan inte låta bli nu när min underbara syster och hennes ögonstenar bor så nära nu. En stenkast ifrån och det känns så underbart :)
Sen så var tanken imorse att åka från prinsen till kungsbacka på kompetenscentrum. Japp så löd planen men när brukar det någonsin gå som man tänkt sig då?
I vanliga fall så brukar bussturen vara väldigt lugn för alla är i någon form av trans innan den första ljusglimten visar sig,vilket är väldigt skönt för det ger en en extra stund att blunda ögonen. MEN ICKE idag utan istället satt två tjejer till sidan av mig och tjötade heeeeela jävla resan, ja det var ungefär som dem kände på sig min irretation för deras samtals ämnen var så totalt meningslösa och jag satt där och bubblade och kände eldlågor spruta ur öronen. Inte nog med det så trodde busschauffören att hans var ensamt i bussen för ut ur hans högtalare sprängdes ut ljus som lät som opera och skiftade i nyheter, LOVELY!!!
Men men väl framme i stan precis gått av bussen och ska kliva ner rättare sagt klättra ner för dem halvmeter långa trottar kanterna när min fot knäcker till och viker sig undan så där ligger jag mitt i bussvägen men tårar som sprutar likt vatten från en kran. INTE en ENDA stannade för att hjälpa mig men jag lyckades kravla mig till nästa trottarkant och ringa min räddande ängel JARMO som efter en stund fick hämta mig.
Men där satt jag och tjöt så förbarmat likt ett litet barn som tappat sin glass fast värre. Efter en stund stannar en tjej och frågar hur det var men hon såg att jag prata så hon önskade lycka till och gick. Men därefter satt man i vägen och inte en enda kotte erbjöd sin hjälp förrän 2 undebara skyddsänglar knackar mig på axel hjälper mig upp och söttar mig in till nisse platsen till en stol där jag fick vänta ut älsklingen.
Men vad tänker folk med? När man ser någon ligga i vägen och gråter som dessutom inte tycks kunna ta sig upp, hjälper man den inte då eller åtminstonde frågar hur det är?????
Ja inte fasen vet jag, är så tacksam för dem som hjälpte mig idag!!!
Den dåliga uppdatering beror på mycket, kurs på komeptenscentrum, massa tankar sen en del små jobb men först och främst har jag umgåtts mycket med min underbara familj. Man kan inte låta bli nu när min underbara syster och hennes ögonstenar bor så nära nu. En stenkast ifrån och det känns så underbart :)
Sen så var tanken imorse att åka från prinsen till kungsbacka på kompetenscentrum. Japp så löd planen men när brukar det någonsin gå som man tänkt sig då?
I vanliga fall så brukar bussturen vara väldigt lugn för alla är i någon form av trans innan den första ljusglimten visar sig,vilket är väldigt skönt för det ger en en extra stund att blunda ögonen. MEN ICKE idag utan istället satt två tjejer till sidan av mig och tjötade heeeeela jävla resan, ja det var ungefär som dem kände på sig min irretation för deras samtals ämnen var så totalt meningslösa och jag satt där och bubblade och kände eldlågor spruta ur öronen. Inte nog med det så trodde busschauffören att hans var ensamt i bussen för ut ur hans högtalare sprängdes ut ljus som lät som opera och skiftade i nyheter, LOVELY!!!
Men men väl framme i stan precis gått av bussen och ska kliva ner rättare sagt klättra ner för dem halvmeter långa trottar kanterna när min fot knäcker till och viker sig undan så där ligger jag mitt i bussvägen men tårar som sprutar likt vatten från en kran. INTE en ENDA stannade för att hjälpa mig men jag lyckades kravla mig till nästa trottarkant och ringa min räddande ängel JARMO som efter en stund fick hämta mig.
Men där satt jag och tjöt så förbarmat likt ett litet barn som tappat sin glass fast värre. Efter en stund stannar en tjej och frågar hur det var men hon såg att jag prata så hon önskade lycka till och gick. Men därefter satt man i vägen och inte en enda kotte erbjöd sin hjälp förrän 2 undebara skyddsänglar knackar mig på axel hjälper mig upp och söttar mig in till nisse platsen till en stol där jag fick vänta ut älsklingen.
Men vad tänker folk med? När man ser någon ligga i vägen och gråter som dessutom inte tycks kunna ta sig upp, hjälper man den inte då eller åtminstonde frågar hur det är?????
Ja inte fasen vet jag, är så tacksam för dem som hjälpte mig idag!!!
Kommentarer
mina säger:
lilla gumman tycker synd om dej vet hur ont de där gör asså... men just nu skrattar jag så mina tårar rinner du skriver ju så sjukt roligt asså jag dör hahahahaha pöss <3
Annika säger:
Lilla klantmajja! du ska nog inte åka buss på ett tag :P usch usch!
jaa man börjar ju undra.. tror folk att du satt där för skojsskull eller..jesus! tur att nån hjälpte dig iallafall! :)
helene säger:
men gud va bara tvungen att läsa va du skrivit när mina berättat att hon gråtit som tårarna spruta .Men hoppas det e bättre me din fot puss o kram du har inte tänkt på att bli komiker?
Trackback